Hej och välkomna till denna På spaning efter Holden och Phoebe Caulfield-afton! Roligt att så många har orkat stanna uppe så sent. Roligt är det också att så många av er inte tappat hoppet sedan förra veckans misslyckande. För er som inte var med då kan jag kortfattat berätta att vårt försök att finna Holden och hans rumskamrat Stradlater brottandes på golvet i ett av rummen på Tåssjö lägerskola inte gav något resultat. Dörrarna till skolan var nämligen, eftersom man tagit jullov, igenbommade.
Hur som helst: Spaningen fortsätter. Denna decemberkväll är det alltså dags för oss att ta reda på ifall sextonårige Holden och hans elvaåriga lillasyster Phoebe, romanhjältar i J.D. Salingers Räddaren i nöden från 1951, just nu befinner sig i deras föräldrars lägenhet, här, ovanför biografen Röda kvarn i Ängelholm. Varför vet vi inte. Varför inte, vet vi inte heller.
Vädret ikväll, fuktigt och kallt, påminner mycket om vädret den kväll då Holden i romanen, efter ett hektiskt och omskakande dygn, bland annat övernattade på ett hotell med löjliga, skumma och otrevliga gäster, styrde sina steg mot sina föräldrars lägenhet.
Hotellet borde för övrigt, enligt min mening, ha sin entré genom samma dörrar som Röda kvarn. Men det ska vi inte utforska ikväll.
Följ med här!
När vi nu tagit oss över Storgatan och in genom den anonyma porten strax höger om biografentrén finner vi, som alla kan se, trapphuset öde.
I romanen möter Holden här en hisspojke som han lurar. Holden hävdar att han ska besöka någon på fjärde våningen när hans plan i själva verket är att smyga sig in i sina föräldrars lägenhet på tredje våningen för att hälsa på sin syster. Hisspojken har aldrig sett Holden förut och Holden lyckas ta sig förbi utan att bli ”upptäckt”. Anledningen till att Holden inte vill bli upptäckt är att han blivit relegerad från internatskolan och lämnat den utans någons vetskap, i synnerhet hans föräldrars. Efter ett dygn har han gjort sig av med så gott som alla sina pengar. I hopp om att få låna pengar av Phoebe, och längtan efter att få träffa henne, smyger han sig in i sina föräldrars lägenhet där systern också bor.
Ingen hisspojke alltså, men trapphuset är stort och vitt, precis som jag tänker mig det i romanen. Och sist men inte minst: Här finns en hiss. Låt oss ta den till tredje våningen.
Här har vi lägenhetsdörren. Brevinkastet är inte namngivet med Caulfield, utan Karlfäldt, men låt inte det göra oss sorgfyllda. Någon unge kan ju ha busat och bytt namn eller liknande.
Nu, tystnad, sssch! Låt oss känna efter om dörren är olåst.
Ni ser, öppen! Här har vi ytterligare ett tecken på att vi ikväll kan komma att lyckas med vår fantastiska föresats.
Här är det mörkt, tänd inte, vi får inte ertappas. I denna smala hall har Holden tidigare ikväll tassat fram för att inte väcka sina föräldrar, han kunde ju inte veta att dom inte är hemma. Kanske Phoebe informerar honom om det just nu.
Till vänster, ser ni dörrspringan där ljuset kommer ifrån.
Kom, titta, sssch! Ser ni pojken med röd keps som sitter på sängen och flickan som ligger intill. Holden och Phoebe!
Låt alla komma fram och titta. Sssch!
Hör ni vad hon frågar? Hon frågar ifall han inte fick gå kvar. Han svarar inte. Hon vänder sig in mot väggen. Hon är sur. Hon undrar vad föräldrarna ska säga.
Har alla sett? Sssch! Låt oss inte störa handlingen. Allt går ju ändå förhållandevis bra tillslut. Kom, vi går.
Det var som katten! Är ytterdörren stängd? Kan någon tända? Vilken kväll! Vilken spaning! Här har vi funnit ett bevis på att romaner, i alla fall en riktigt bra roman, som Räddaren i nöden, ständigt utspelar sig. Kanske är det väl dristigt att säga att romanerna utspelar sig överallt, alltid, men vem vet? Låt oss göra en ny spaning nästa vecka.
Tack så hemskt mycket för att ni ville komma! Nu tar vi hissen ner.
Jesper Ingsten